BEBISBUBBLAN

Allmänt / Permalink / 3

Ja vi är verkligen inne i en bebisbubbla nu och visst är det underbart från och till. 

Men det är sjukt jobbigt också, ett rent helvete rent ut sagt ibland. 

Jag börjar känna av sömnbristen, jag är lättretlig och får nypa mig i armen från och till. 

Jag har även haft en "Baby Blues" och är väl inte helt mig själv ännu, jag kan gråta från och till, känna oro och bara undrar hur vi/jag ska klara detta. 

Snart är bebisbubblan slut och Linus ska tillbaka till jobbet mm. Jag vet att det kommer gå bra och om några månader så har vi koll på detta och allt kommer kännas så mycket enklare. 

Är det fel av mig att önska att tiden ska gå lite fortare? Jag vet att det kommer bli så mycket enklare bara Elisabeth kan hålla upp huvudet och kanske ligga ner på golvet och leka lite själv. Hon är ju så otroligt skör just nu och man vågar ju knappt låta Elleonora hålla henne mm, jag vill ju att Elleonora också ska tycka att det är roligt och vi försöker involvera henne i det mesta, men jag känner ändå en sorg över att inte kunna vara med Elleonora lika mycket som innan, hon är hemma och jag hör hennes röst, jag sitter på hennes rum och försöker leka med henne men Elisabeth är där och behöver mig nu, det är bara så. Jag känner mig så taskig när jag måste avbryta en lek och gå och amma Elisabeth, men jag märker att Elleonora har börjat acceptera det nu så det är bara jag som ska göra det också. 

Vi visste att det skulle bli tungt de första månaderna, ingen sömn, ingen tid till något , mindre tid med Elleonora och en massa jobb. Jag klagar inte, jag bara tycker att det är sjukt jobbigt just nu och vill bara berätta att allt är inte en dans på rosor och "bebisbubblan" är inte så rolig och mysig som alla verkar tro. 

Självklart så myser vi och jag tittar på Elisabeth och blir jättelycklig, men att stirra på en bebis 24/7 blir rätt tråkigt också och det är sjukt skönt när Linus tar henne någon timme så att jag kan duscha, äta och bara sätta mig vid datorn ett tag. 

Dagarna går typ in i varandra och man har inte riktigt koll på någonting, mat? när och vad ska vi äta? Sova? 

Det har blivit en del skräpmat dessa veckor och det känns ju inte heller så bra. 

Men som sagt, det är bara att hålla ut, njuta av de stunder som är underbara och samla energi då, försöka hålla fast Elleonoras rutiner så att inte allt blir fel i hennes huvud också. 

Hon mår jättebra av att gå på dagis så det känns som en lättnad och hon har inte blivit störd på nätterna av oss, så något gör vi rätt :P 

 De dagar som Elleonora är hemma har vi försökt ta promenader, lekt på hennes rum och så har hon och Linus åkt iväg ibland. 

 
Dagens middag.. 
 
 
/ Trött mamma 
#1 - - Linda:

Ser likadant ut hemma hos oss :/ har en 2,5 åring och en 5 veckors. Frustrerad, trotsig storasyster, mamma med dåligt samvete och lillasyster som mest får hänga med. Skräpmat ett par gånger i veckan, idag blev det pannkakor till lunch för tredje dagen i rad 🙈🙈

Svar: Ja vad ska man göra Liksom, det är bara att hålla ut. Skönt att höra att fler har det likadant. ♥️
Lilie Biskopsdotter

#2 - - Anonym:

"så något gör vi rätt :P"
Ni gör inte bara något rätt. Ni ska göra precis det som känns Bäst för ER. Ni vet bäst hur era barn funkar. Och vid såna här tillfällen är det ju tur att det finns snabbmat. Det ska ta tid att komma in i nya rutiner och att smälta allt med en ny bebis.
💪🏻❤️

#3 - - Sofia:

Usch ja visst är det både underbart och totalt jävla skitjobbigt med två barn, vissa dagar raknar jag ner tills mannen kommer hem och så i princip kastar jag ungarna på honom och tar en lång dusch eller går ut och pratar med mina hönor 😄 det är minsann ingen dans på rosor och vissa kollar ju snett på en om man nämner att det är jobbigt, visst, det är självvalt och jag skulle aldrig någonsin önska något annat, men alla behöver en paus och få andas ibland, och jag brukar tänka stt småbarnsåren går ju över tillslut, det blir lättare!
Kämpa på 💖

Till top